HELLOOO FROM AMERICA!

jag ar antligen har och jag lever. Flygresan hit var saaaaa lang och jag trodde seriost att jag skulle do av att ha trakigt. Tank att flyga i 11 timmar utan att ha natt att gora och sitta i mitten av ett tre sate och inte ha nagot benutrymme alls och ha en stor fet tv-skarm framfor mig nar jag egentligen inte ska kolla pa film. haha, men jag overlevde!
I paris traffade jag en Elders som skulle aka hem fran sin mission. Han tjanade i scottland och irland med en kille fran GBG som jag vet. Liten varld.
Nar jag kom dit sa kom alskade Rosevears och hamtade mig pa flygplatsen med ballonger och flagga. jag kande mig sa valkommen och aven om jag var otroligt trott sa var jag sa lycklig nar jag fick traffa dem. de ar underbara och har hjalpt mig mycket.
vi akte hem till deras fina hem och dar var deras dotter med hennes barn. Ena barnet var en liten kille pa 3 (?) ar och var heeeeelt underbar. sa otrolig charmig. Nar jag skulle ga och lagga mig sa sa han "good night sweetie" haha, om jag smalte!!

Appropa liten varld. Nar man kommer till MTC sa far man en kamrat som man ska vara med hela tiden och gora allt med, och min kommer fran armenien. Hon har ett langt efternamn och kallas sister Hart. Hon underbar och jag kanner mig sa otroligt valsignad med en fin kamrat som jag kommer mycket bra overens med och som jag har otroligt roligt ihop med. ialf, vi har en gemensam kamrat fran sverige! elder thylin som tjanade sin mission i armenien. Liten varld!

Och appropa smeknamn. Tydligen sa har folk svart att uttala mitt eftenamn sa alla kallar mig "sister Wonderful", haha. Och ja, jag ar helt okej med det smeknamnet. Jag kan ;verleva med det.

Aven om det ar valdigt stressigt och mentalt stressigt sa har vi fantastiskt roligt. I min klass ar det 5 par systrar som ska aka till temple square som mig, och 1 par elders som ena ska aka till texas och den andra till Samao. Sa coolt!
Vi har fina klasser dar vi kan kanna anden valdigt starkt och lara oss otroligt mycket kunskap. Men aven... ha otroligt kul. Vi skrattar sa vi grater!!
eftersom vi alla kommer fran all around the world sa driver vi med allas sprak. Jag tror jag kan saga "hej, hur mar du. tack bra, Varsagod" pa sakert 8 olika sprak. allt ifran kinesiska, japanska, tonga, spanska, armenska osv. Det ar underbart!!

jag och min kamrat har aven lart kanna tva elder som ena ska till toronto (samma som oscar bergstrom) och den andra kommer fran ghetto L.A. de lar oss massa slang som kan vara "bra" att kunna pa engelska, hahaha. Tank er tva kvinnor i kjol och fina blusar som springer runt och sager "waddap broh".

Jag ar sa otroligt glad att fa traffa alla dessa uuuuuuuunderbara manniskor!

Tid. Det finns inte har, jag har knappt tid att ga pa toaletten, haha.
Men om ni vill ha brev sa maste ni skriva (sa jag kan fa er adress:)

men tills vi hors nasta gang!

peace out
- sister wonderful

ps, evangeliet ar sant!

status just nu?

F5, F5, F5, F5, F5, F5, F5...

jag sitter alltså och uppdaterar NIV appointment system på amerikanska ambassadens hemsida. För nu berhöver jag bara hitta någon som avbokat sin tid så att jag kan boka om. Frustrerande? joo lite. Tycker inte om känslan att vara beroende av en annan människa. Nu är jag beroende av en annan människa jag inte ens känner!
Så du där ute som har tid på ambassaden denna och nästa vecka, kom igen, avboka kompis... schysta rååååååå. please?


trots denna frustrations känsla känner jag lugn :)
Det kommer lösa sig, RIGHT PEOPLE?!

over n out.

mirakel sker!

idag pratade jag länge med min vän som även hon ska åka på mission till SLC, en transfer efter mig (6 veckor). Vi pratade om hur jobbigt det var att vänta på vårat visum men att vi inte fick tappa hoppet och tron om att vi skulle få åka iväg.
Efter vårat samtal fick jag en stark önskan om att be. Så jag bad. Så innerligt. Jag bad om ett mirakel. Att jag skulle få höra något om mitt visa idag.. och att jag skulle göra allt jag kan när jag kommer dit. "Men ske din vilja".

Efter några timmar när jag, min lillasyster och mamma satt vid köksbordet och skulle precis äta middag ringer telefonen. Jag suckar och säger att någon annan får svara.
(jag har sprungit och svarat i telefonen i 2 veckors tid i hopp om att höra något om mitt visa från kontoret i tyskland)
Mamma skrattar och säger "men tänk om det är Gud som ringer?" Jag ger henne onda ögat och säger "mm säkert."
Men schiiiiii fick jag. DET VAR HELGA, helga från tyskland! hahah! Aldrig har jag varit så glad över ett telefonsamtal.
Hon sa att det var på väg och att hon scannat in papper så att jag kunde börja söka VISA på ambassadens hemsida!

Kära nån. I 4 timmar satt jag och svettades som en gris. DETTA VAR BLAND DET SVÅRASTE JAG GJORT?! Seriöst. 700 frågor om dittan och dattan och om man inte svarade i tid så raderades det och man fick göra om det man nyss gjorde. (ja tills jag kom på att man kunde spara, men sssh, det säger vi inte) Och kom igen. Är du en terrorist? Känner du någon sådan? Hade du tänkt vara med och planera ett folkmord? "eeeh, inte det jag planerat nej."

Wow. Nu behövs bara ett mirakel till. Jag behöver en tid nästa vecka och SENAST på mån eller tis veckan efter. MAX.
Och isåfall FÅR JAG BÖRJA I TID!!! I USA!!!
Jag är så så glad. Det var verkligen ett samtal från Gud. Min bön hördes. Nu har jag dock lovat att jag ska göra mitt bästa där borta.. men det kan jag nog leva med :)

PEOPLE be för att jag får en tid nästa vecka. Taaack.

"allt blir bra till slut, och är det inte bra, ja då är det inte slut"